Visar inlägg med etikett Böcker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Böcker. Visa alla inlägg

tisdag 26 januari 2016

Sökes: en räddare i nöden

Det är kris. Ett för mig ovanligt och sällsynt fenomen har uppstått. Det har dessutom pågått under en hel månads tid.

Jag känner inte för att läsa.

Jag vet inte vad som har hänt. Flera gånger har jag bytt bok, men inget verkar fungera. Det enda jag läst med lätthet i år var Gretchen Rubins The Happiness Project, och det var bara för att det inte var den jag egentligen skulle läsa.

Hjälp önskas. Vad borde jag läsa som jag inte kommer kunna sätta ner? Hur undviker jag bovar såsom Netflix och överdriven konsumtion av choklad?

Varför kan jag inte dela min uppmärksamhet på böcker, film och tv? I stället för att som nu hetsa igenom säsongerna av Pretty Little Liars som jag missat.

*tung, dramatisk suck*

onsdag 4 november 2015

Djupa Ro - Lisa Bjärbo

Jag hade egentligen tänkt läsa den här boken nästan direkt när jag köpte den, men jag hade precis läst The Goldfinch och ville läsa något lättsamt. Och jag visste ju att den här boken kommer säkert vara många saker, men inte lättsam. Så jag började skjuta på det. Tills en kväll, då jag egentligen inte tänkte läsa mer den dagen, när jag plockade upp den och började läsa lite grann, bara för att. Jag borde ju ha fattat vad som skulle hända. Jag blev fast. Damn you, Lisa Bjärbo.

Boken berättar om barndomskompisarna David, Tove, Ludde, Paula. Och Jonathan, som har hittats död. De övriga måste resa hem till stället de växte upp för att gå på begravningen, och lära sig att umgås med varandra när en av dem fattas.

Det största, och kanske enda, problemet jag har med Bjärbos nya är nog att mina förväntningar var alldeles för höga. Hon är en av mina favoriter bland svenska ungdomsförfattare och det var några år sedan hon släppte en ungdomsbok som var bara hennes. Så hypen var lite överdriven, eventuellt. Vilket var synd för det var så nära att jag började gråta i flera kapitel men jag var lite för beredd. Men! Den är väldigt bra. Lisa är så otroligt bra att skriva ungdomar, så jag förstår inte hur hon gör. Gruppdynamiken var väldigt intressant och alla minnen de har av Jonathan känns så himla äkta att jag undrar om hon inte har upplevt några av dem själv. Allt som allt - underbar. När jag vände sista sidan kände jag mig bara otroligt nöjd. Trots att jag inte grät.

Gå och läs.

(Tips: Lisa driver också den enda bloggen jag faktiskt följer ordentligt, under namnet Onekligen. Hennes instagram med samma namn är också värd att kolla in.)


fredag 30 oktober 2015

Tips: internatskolor

Så, gratulerar allihopa! Det är helg! Och må ni som ändå jobbar ha trevliga kunder och/eller arbetskollegor! Må orden flöda till romanen! Ni har alla potentiella prestationer i fingrarna.

Men vi vet ju alla vad helgen egentligen handlar om. Populärkultur. 

En ganska genomskinlig övergång där kan man tycka, för vad annat skriver jag om här? Just det - ingenting. Ändå vill jag ge er chansen att ta del av mina ovärderliga tips (ödmjukhet är absolut min starkaste sida) av njutbar kultur som kommer förgylla er helg. Om ni tycker som jag, vill säga. Ingen press.

Temat är internatskola. Inga halloweentips, här inte. Det hittar ni *drumroll* överallt annars.

Looking for Alaska av John Green.

John Greens debutroman, och en strålande sådan. Inte min favorit från hans sida men ändå en hjärtskärande historia om Miles, internatskoleelev och besatt av människors sista ord. I samma hus bor Alaska, som samlar på biografier. De träffas och det förändrar allt. Jag läste den för flera år sedan men jag minns att jag både skrattade högt och var nära till tårar flera gånger. Som en ju gör när en läser Greens böcker. Den innehåller också hans hittills bäst skrivna mening, nämligen:

"So I walked back to my room and collapsed on the bottom bunk, thinking that if people were rain, I was drizzle and she was a hurricane."

Finns på svenska under både titeln Var är Alaska? och Efter Alaska. Triggervarning: psykisk ohälsa.

Dead Poets Society (1989).

Första gången jag såg denna filmen var i nian och jag avskydde den verkligen. Vi såg den utan text och den verkade bara handla om trista pojkar. Att den saknar kvinnor ligger den visserligen i fatet än idag, men nu är den en av mina absoluta favoritfilmer. Som i topp tio.

Det är en av Robbie Williams bästa filmer där han spelar läraren John Keating som kommer som nytänkande engelsklärare till en konservativ pojkskola. Eleverna går helt upp i det nya lärosättet och börjar ifrågasätta de vuxnas auktoritet och vad andra vill att de ska göra med sina liv. Filmen kom att revolutionera sättet vi ser på lärande och skapade heta diskussioner när den kom ut. Idag är den kanske inte lika exceptionell men är ändå helt fantastiskt inspirerande, vacker och sorglig. 

Men, vem mer är för en modern tolkning med kvinnor i huvudrollerna?

Musik:

Gå in på Spotify och lyssna på filmmusiken till Harry Potter-filmerna. Där snackar vi ju ändå den bästa internatskolan genom tiderna. Garanterat höstmys. Varför inte ignorera alla andra tips och satsa på ett filmmaraton i stället?

Från filmen - Källa

tisdag 29 september 2015

Bokmässan 2015: Del 2

Andra dagen på Bokmässan för mig var lördagen.

Tillsammans med en väninna trampade vi runt mässområdet många gånger om och fick trötta fötter och hungriga magar som följd. Vid elva hamnade vi vid Bonniers monter där vi köpte varsitt exemplar av Clara Henrys debutbok: Ja jag har mens, hurså?. En halvtimme senare skulle hon börja signera och kön ringlade sig redan ett halvt varv runt montern. Längst bak stod några med de rosa böckerna uppsträckta i den kvava mässluften, så att vi skulle hitta änden av kön. Vi letade oss dit, och 40 minuter senare fick vi böckerna signerade. Det är så underligt att träffa kända människor, om än hur flyktigt. Vi vet vem de är, men de har ingen aning om vilka vi är.

Men hon verkade väldigt trevlig, Clara. Och jag blev lite starstruck, det får jag ju medge. Senare fick vi höra att hon skapat den längsta signeringskön i Bokmässans historia. En eloge till henne som stod där i fem timmar. Och jag som frågade om hon började bli trött i handen när jag kom fram, fast inte ens en timme passerat.

Jag gick också och köpte Lisa Bjärbos nya ungdomsbok Djupa Ro, fick den signerad och skämde antagligen ut mig lite grann. Men jag var rätt nöjd när jag gick hem med flera nya böcker och en hel hög med godis från montrarna. Antagligen den bästa mässan jag varit på - hittills.




söndag 27 september 2015

Bokmässan 2015: Del 1

 Nu är det söndag och jag pustar ut. Mina axlar värker från att ha burit böcker och vattenflaskor, mina fötter från misstaget att ha på mig Converse den första dagen. Var det värt det? Skojar du, eller.

I år var första gången jag gick två dagar på bokmässan. Det var dags nu. Så både i fredags och igår, lördag, traskade jag runt bland montrar och scener och tänkte att ibland är livet ändå ganska bra. Och bokmässan i år var annorlunda på flera sätt än så. Någon gång i somras såg jag ett inlägg på Facebook. Det var Värsta Boken (de delar ut gratis böcker till ungdomar) som letade efter en eller flera unga människor som var intresserade av att intervjua Jessica Schiefauer under årets mässa. Med ett hjärta på högvarv och svettiga handflator studsade jag runt i huset den dagen och begav mig så snart jag kunde in till biblioteket i Uddevalla för att anmäla mitt intresse. Några veckor senare fick jag ett mejl där. Om jag ville kunde jag tillsammans med en annan tjej få uppdraget. Var jag fortfarande intresserad? Min resekumpan förstod inte vad det var jag försökte säga när alla orden trillade ur munnen på samma gång.


I förrgår satt jag och den andra tjejen, Natalie, och väntade bredvid scenen, med frågorna i block och en glitterpenna i bakfickan. Jag undrade om jag hade varit helt tokig som fått för mig att jag skulle göra något sådant, sitta på en scen tillsammans med mikrofoner, orimligt höga stolar och en Augustvinnare. Men så kom Jessica. Vi hälsade, småpratade en stund, fick våra böcker signerade. Traskade upp på scenen, ställde våra frågor och lyssnade på svaren. Rätt som det var var det över och vi hade en massa frågor kvar. Det värsta som hände var att jag sa liksom ett par gånger för mycket. Och vet ni vad? Det var nog det roligaste jag gjort på hur länge som helst.

Resten av dagen levde jag av adrenalinpåslaget. Fick en hög ex av Jessicas Pojkarna och köpte några noveller från Novellix. Och nu har jag skrivit alldeles för mycket. Jag får återkomma om vad som hände på lördagen.


Vet ni inte vad ni ska läsa? Rekommenderar varmt alla av Schiefauers böcker, men kanske framför allt Pojkarna. Har ni redan läst den så spring och köp hennes nya bok När hundarna kommer, för den är rätt fantastisk den också.


torsdag 17 september 2015

Kultursoffan - Återkomsten

Det blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig. Efter en månad i Italien hade jag planerat att börja skriva här så snart jag kom hem. Alltför mycket pizza och gelato visade sig dock vara mycket dåligt för disciplinen. Jag bestämde mig för att ta ledigt sommaren ut. I stället för att skriva här reste jag runt lite även i Sverige och läste massa, massa böcker. Såklart.

Men! Nu är jag tillbaka! Jag skulle säga med buller och bång men lite måtta får det väl vara. Vi sätter ribban lågt på ett inlägg i veckan, men förhoppningsvis blir det väl mer. För nog sätter jag i mig lika mycket populärkultur som vanligt!

Vad jag ska skriva om, det återstår att se. Kommentera med önskemål, om det finns några sådana, så ses vi.

Ciao!


torsdag 28 maj 2015

Book haul - maj

Tänkte införa ett återkommande inslag - en inblick i min sorgliga kamp att inte köpa så många böcker. Jag tror vi kan säga med säkerhet att jag misslyckades brutalt denna månaden. Men är det något jag vill förlora så är det väl detta. Till mitt försvar kan även tilläggas att de flesta böckerna kostade 1kr/styck och att 2 av dem ska ges bort till vänner.


Tystnaden i bruset - Patrick Ness
Min far hade en dröm - Barack Obama
Good Enough - Elizabeth Gummesson
The Forgotten Garden - Kate Morton
Pickwickklibben - Charles Dickens
Greven av Monte Cristo - Alexandre Dumas d.ä.
Från jorden till månen - Jules Verne
Förr eller senare exploderar jag - John Green (ges bort)
Det röda fältet - Mo Yan
Kärlekens raseri - Ian McEwan
Försoning - Ian McEwan (läst)
Det skyddande regnet - Jojo Moyes
Snö - Orhan Pamuk
Sagan om ringen-trilogin - J.R.R. Tolkien (ges bort)

Är oerhört nyfiken på den första boken. Den dyker upp på Tumblr hela tiden och alla verkar väldigt positiva. Annars lite udda samling, speciellt för att vara jag. Några klassiker, som det brukar vara, men även några Nobelpristagare, vanliga "vuxenböcker" och några som inte ens är skönlitteratur. Vi får se vad jag tycker. Försoning av McEwan var väldigt bra i alla fall, kanske skriver om den någon dag. 



måndag 25 maj 2015

Lova att du går tillbaka - Kathi Appelt


Utanför ett hus står en hund kedjad, ensam, med ett skottsår i ena benet och en väldigt elak husse i huset ovanför. Så en dag kommer en katt och söker skydd under hans altan. Katten föder två små kattungar, och de fyra blir snabbt en liten, udda familj. Men hundens ägare är en bitter man och vad kattungarna än gör så får de absolut inte lämna den skyddande altanen. Samtidigt bidar en gigantisk alligator och en uråldrig orm sin tid.

Jag hade hört väldigt mycket gott om den här boken länge, så jag kastade mig nästan över den när jag hittade den på en utrensning av Uppsalas stadsbibliotek för en tia. Det är en barnbok men passar för de flesta tycker jag. En fin historia om en oväntad vänskap och om att hålla ihop, oavsett. Den kändes lite sagoaktig ibland, med lite övernaturliga inslag. Jag blev även förvånad över vissa lite mer brutala delar och kan ha fått en tår i ögat i ett par kapitel. Den är supergullig men inte överdrivet  sockersöt och rekommenderas varmt. Jag hade dock något för höga förväntningar på den men, ändå, definitivt läsvärd. Finns säkert på närmsta bibliotek, om de inte sorterat ut den...

Plus, jättefina illustrationer?! Borde läsa barnböcker oftare.

A bientôt !

måndag 18 maj 2015

Shelfie




Min stora bokhylla. Färgsorterad lite hastigt, underbart tycker jag, en nagel i ögat om man inte klarar att separera serier. Oh, well.

tisdag 5 maj 2015

De tre musketörerna I av Alexandre Dumas d. ä.


En gammal bok (1844) och en äventyrsklassiker, så ni har säkert hört talas om den. Å andra sidan har jag inte sett alla Star Wars filmer (än) så jag kan väl ge er en summering:

Boken handlar om fyra fransmän i sina bästa dagar: d'Artagnan, den yngste av dem med en stark önskan om att bli musketör, och de tre (faktiska) musketörer han en (och samma) dag utmanar till duell för att sedan bli vän med: Athos, Porthos och Aramis. De tjänar den franska kungen och hans drottning. Kriget mot England är bara en tidsfråga och de kämpar för att hjälpa kungen mot den till synes ondskefulla kardinalen. D'Artagnan förälskar sig även i en (gift!) hovdam som står nära drottningen. Tillsammans råkar de ut för en hejd äventyr och framför allt slagsmål.

Så skulle jag väl summera denna första del om jag inte skulle tycka så himla mycket, Men det gör jag ju, onekligen. Det är en underhållande roman, även om jag nog själv skulle ha tyckt mer om den om jag varit lite yngre. Det händer mycket och våra kära fransmän slänger ur sig en hel del lustiga kommentarer här och där, även om jag nog inte förstår riktigt alla. Sedan känner jag igen mycket av handlingen från den senaste filmatiseringen (2011), som också den har lite farsliknande drag.

Men! Jag vet inte om jag skulle vilja kalla musketörerna hjältar, och jag skulle definitivt inte vilja dejta dem. Se bevis:

1. Framför allt d'Artagnan älskar att mucka gräl. Han kastar sig in i dueller hela tiden, bland annat för att någon skrattade åt hans skruttiga häst (?!). Han riskerar alltså inte bara livet lite hur som helst, utan han dödar folk utan att tänka två gånger. Trevligt.

2. Att kvinnorna de vill "ta" till älskarinnor är gifta verkar inte vara något problem, inte ens när de känner den äkta mannen ifråga. Aramis är även världens största hycklare som hävdar att han sitter och pluggar teologi när han egentligen får till det med Paris alla societetsdamer.

3. Deras pengar går åt till sprit, vapen och spelande. Skulderna staplas på hög. Stabilt.

4. Och, framför allt, stackars deras betjänter! De riskerar sina liv, får kulor i rumpen, får äta musketörernas rester om det finns några - annars blir de tillsagda att "sömn är mat" och får gå och ta sig en lur.


Lärdomar: Lite inte på en musketör när det kommer till pengar eller kärlek. Men de är mer än pålitliga räddare om du hamnar i trubbel!