November

Det känns som om det varit lite torka på intressanta releaser rätt länge nu (om man inte räknar böcker för där har det varit helt galet) men plötsligt hör jag talas om massa saker som kommer. Ett snabbt inlägg om detta bara:

Supergirl:

Hade premiär för några veckor sedan och är en spin-off (tv-serie) på senaste Superman-filmen Man of Steel, om jag har förstått rätt. Såg de två första avsnitten i förrgår och har ganska blandade känslor. Kul med en kvinnlig superhjälte och den var ganska rolig och definitivt underhållande. Men kändes annars den lite B, effekter och manus kändes lite hafsiga. Kommer dock fortsätta se!

Mockingjay: Part Two:

Sista Hunger Games-filmen. Jag är olidligt taggad. Den har premiär idag men jag kommer själv inte kunna se den förrän nästa vecka. Vet inte vad jag ska göra med ALL TAGG. Gah.

På Spåret:

Säsongpremiär på fredag. Jag är ett obotligt fan av detta program - så till den grad att jag faktiskt var på en inspelning av ett av avsnitten. Kommer sitta bänkad med godis och anteckningsblock klockan åtta.

Jessica Jones:

Som jag förstår det är den en ny Marvel/Netflix-serie om en före detta superhjälte. Verkar lite lätt deprimerande och jävligt bra. Släpps också på fredag, alla avsnitt på samma gång. 

Som om det inte gick dåligt med NaNoWriMo innan detta...

Djupa Ro - Lisa Bjärbo

Jag hade egentligen tänkt läsa den här boken nästan direkt när jag köpte den, men jag hade precis läst The Goldfinch och ville läsa något lättsamt. Och jag visste ju att den här boken kommer säkert vara många saker, men inte lättsam. Så jag började skjuta på det. Tills en kväll, då jag egentligen inte tänkte läsa mer den dagen, när jag plockade upp den och började läsa lite grann, bara för att. Jag borde ju ha fattat vad som skulle hända. Jag blev fast. Damn you, Lisa Bjärbo.

Boken berättar om barndomskompisarna David, Tove, Ludde, Paula. Och Jonathan, som har hittats död. De övriga måste resa hem till stället de växte upp för att gå på begravningen, och lära sig att umgås med varandra när en av dem fattas.

Det största, och kanske enda, problemet jag har med Bjärbos nya är nog att mina förväntningar var alldeles för höga. Hon är en av mina favoriter bland svenska ungdomsförfattare och det var några år sedan hon släppte en ungdomsbok som var bara hennes. Så hypen var lite överdriven, eventuellt. Vilket var synd för det var så nära att jag började gråta i flera kapitel men jag var lite för beredd. Men! Den är väldigt bra. Lisa är så otroligt bra att skriva ungdomar, så jag förstår inte hur hon gör. Gruppdynamiken var väldigt intressant och alla minnen de har av Jonathan känns så himla äkta att jag undrar om hon inte har upplevt några av dem själv. Allt som allt - underbar. När jag vände sista sidan kände jag mig bara otroligt nöjd. Trots att jag inte grät.

Gå och läs.

(Tips: Lisa driver också den enda bloggen jag faktiskt följer ordentligt, under namnet Onekligen. Hennes instagram med samma namn är också värd att kolla in.)

Tips: internatskolor

Så, gratulerar allihopa! Det är helg! Och må ni som ändå jobbar ha trevliga kunder och/eller arbetskollegor! Må orden flöda till romanen! Ni har alla potentiella prestationer i fingrarna.

Men vi vet ju alla vad helgen egentligen handlar om. Populärkultur. 

En ganska genomskinlig övergång där kan man tycka, för vad annat skriver jag om här? Just det - ingenting. Ändå vill jag ge er chansen att ta del av mina ovärderliga tips (ödmjukhet är absolut min starkaste sida) av njutbar kultur som kommer förgylla er helg. Om ni tycker som jag, vill säga. Ingen press.

Temat är internatskola. Inga halloweentips, här inte. Det hittar ni *drumroll* överallt annars.

Looking for Alaska av John Green.

John Greens debutroman, och en strålande sådan. Inte min favorit från hans sida men ändå en hjärtskärande historia om Miles, internatskoleelev och besatt av människors sista ord. I samma hus bor Alaska, som samlar på biografier. De träffas och det förändrar allt. Jag läste den för flera år sedan men jag minns att jag både skrattade högt och var nära till tårar flera gånger. Som en ju gör när en läser Greens böcker. Den innehåller också hans hittills bäst skrivna mening, nämligen:

"So I walked back to my room and collapsed on the bottom bunk, thinking that if people were rain, I was drizzle and she was a hurricane."

Finns på svenska under både titeln Var är Alaska? och Efter Alaska. Triggervarning: psykisk ohälsa.

Dead Poets Society (1989).

Första gången jag såg denna filmen var i nian och jag avskydde den verkligen. Vi såg den utan text och den verkade bara handla om trista pojkar. Att den saknar kvinnor ligger den visserligen i fatet än idag, men nu är den en av mina absoluta favoritfilmer. Som i topp tio.

Det är en av Robbie Williams bästa filmer där han spelar läraren John Keating som kommer som nytänkande engelsklärare till en konservativ pojkskola. Eleverna går helt upp i det nya lärosättet och börjar ifrågasätta de vuxnas auktoritet och vad andra vill att de ska göra med sina liv. Filmen kom att revolutionera sättet vi ser på lärande och skapade heta diskussioner när den kom ut. Idag är den kanske inte lika exceptionell men är ändå helt fantastiskt inspirerande, vacker och sorglig. 

Men, vem mer är för en modern tolkning med kvinnor i huvudrollerna?

Musik:

Gå in på Spotify och lyssna på filmmusiken till Harry Potter-filmerna. Där snackar vi ju ändå den bästa internatskolan genom tiderna. Garanterat höstmys. Varför inte ignorera alla andra tips och satsa på ett filmmaraton i stället?

Från filmen - Källa

Bokmässan 2015: Del 2

Andra dagen på Bokmässan för mig var lördagen.

Tillsammans med en väninna trampade vi runt mässområdet många gånger om och fick trötta fötter och hungriga magar som följd. Vid elva hamnade vi vid Bonniers monter där vi köpte varsitt exemplar av Clara Henrys debutbok: Ja jag har mens, hurså?. En halvtimme senare skulle hon börja signera och kön ringlade sig redan ett halvt varv runt montern. Längst bak stod några med de rosa böckerna uppsträckta i den kvava mässluften, så att vi skulle hitta änden av kön. Vi letade oss dit, och 40 minuter senare fick vi böckerna signerade. Det är så underligt att träffa kända människor, om än hur flyktigt. Vi vet vem de är, men de har ingen aning om vilka vi är.

Men hon verkade väldigt trevlig, Clara. Och jag blev lite starstruck, det får jag ju medge. Senare fick vi höra att hon skapat den längsta signeringskön i Bokmässans historia. En eloge till henne som stod där i fem timmar. Och jag som frågade om hon började bli trött i handen när jag kom fram, fast inte ens en timme passerat.

Jag gick också och köpte Lisa Bjärbos nya ungdomsbok Djupa Ro, fick den signerad och skämde antagligen ut mig lite grann. Men jag var rätt nöjd när jag gick hem med flera nya böcker och en hel hög med godis från montrarna. Antagligen den bästa mässan jag varit på - hittills.

Bokmässan 2015: Del 1

 Nu är det söndag och jag pustar ut. Mina axlar värker från att ha burit böcker och vattenflaskor, mina fötter från misstaget att ha på mig Converse den första dagen. Var det värt det? Skojar du, eller.

I år var första gången jag gick två dagar på bokmässan. Det var dags nu. Så både i fredags och igår, lördag, traskade jag runt bland montrar och scener och tänkte att ibland är livet ändå ganska bra. Och bokmässan i år var annorlunda på flera sätt än så. Någon gång i somras såg jag ett inlägg på Facebook. Det var Värsta Boken (de delar ut gratis böcker till ungdomar) som letade efter en eller flera unga människor som var intresserade av att intervjua Jessica Schiefauer under årets mässa. Med ett hjärta på högvarv och svettiga handflator studsade jag runt i huset den dagen och begav mig så snart jag kunde in till biblioteket i Uddevalla för att anmäla mitt intresse. Några veckor senare fick jag ett mejl där. Om jag ville kunde jag tillsammans med en annan tjej få uppdraget. Var jag fortfarande intresserad? Min resekumpan förstod inte vad det var jag försökte säga när alla orden trillade ur munnen på samma gång.

I förrgår satt jag och den andra tjejen, Natalie, och väntade bredvid scenen, med frågorna i block och en glitterpenna i bakfickan. Jag undrade om jag hade varit helt tokig som fått för mig att jag skulle göra något sådant, sitta på en scen tillsammans med mikrofoner, orimligt höga stolar och en Augustvinnare. Men så kom Jessica. Vi hälsade, småpratade en stund, fick våra böcker signerade. Traskade upp på scenen, ställde våra frågor och lyssnade på svaren. Rätt som det var var det över och vi hade en massa frågor kvar. Det värsta som hände var att jag sa liksom ett par gånger för mycket. Och vet ni vad? Det var nog det roligaste jag gjort på hur länge som helst.

Resten av dagen levde jag av adrenalinpåslaget. Fick en hög ex av Jessicas Pojkarna och köpte några noveller från Novellix. Och nu har jag skrivit alldeles för mycket. Jag får återkomma om vad som hände på lördagen.


Vet ni inte vad ni ska läsa? Rekommenderar varmt alla av Schiefauers böcker, men kanske framför allt Pojkarna. Har ni redan läst den så spring och köp hennes nya bok När hundarna kommer, för den är rätt fantastisk den också.

Kultursoffan - Återkomsten

Det blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig. Efter en månad i Italien hade jag planerat att börja skriva här så snart jag kom hem. Alltför mycket pizza och gelato visade sig dock vara mycket dåligt för disciplinen. Jag bestämde mig för att ta ledigt sommaren ut. I stället för att skriva här reste jag runt lite även i Sverige och läste massa, massa böcker. Såklart.

Men! Nu är jag tillbaka! Jag skulle säga med buller och bång men lite måtta får det väl vara. Vi sätter ribban lågt på ett inlägg i veckan, men förhoppningsvis blir det väl mer. För nog sätter jag i mig lika mycket populärkultur som vanligt!

Vad jag ska skriva om, det återstår att se. Kommentera med önskemål, om det finns några sådana, så ses vi.

Ciao!

Italia!

Ett kort meddelande:

Har inte haft så mycket tid att skriva här det senaste på grund av packande, växlande, handlande. Åker ikväll till det sköna Italien och kommer tillbaka i juli.

Ses då!

Book haul - maj

Tänkte införa ett återkommande inslag - en inblick i min sorgliga kamp att inte köpa så många böcker. Jag tror vi kan säga med säkerhet att jag misslyckades brutalt denna månaden. Men är det något jag vill förlora så är det väl detta. Till mitt försvar kan även tilläggas att de flesta böckerna kostade 1kr/styck och att 2 av dem ska ges bort till vänner.

Tystnaden i bruset - Patrick Ness

Min far hade en dröm - Barack Obama

Good Enough - Elizabeth Gummesson

The Forgotten Garden - Kate Morton

Pickwickklibben - Charles Dickens

Greven av Monte Cristo - Alexandre Dumas d.ä.

Från jorden till månen - Jules Verne

Förr eller senare exploderar jag - John Green (ges bort)

Det röda fältet - Mo Yan

Kärlekens raseri - Ian McEwan

Försoning - Ian McEwan (läst)

Det skyddande regnet - Jojo Moyes

Snö - Orhan Pamuk

Sagan om ringen-trilogin - J.R.R. Tolkien (ges bort)

Är oerhört nyfiken på den första boken. Den dyker upp på Tumblr hela tiden och alla verkar väldigt positiva. Annars lite udda samling, speciellt för att vara jag. Några klassiker, som det brukar vara, men även några Nobelpristagare, vanliga "vuxenböcker" och några som inte ens är skönlitteratur. Vi får se vad jag tycker. Försoning av McEwan var väldigt bra i alla fall, kanske skriver om den någon dag. 

Lova att du går tillbaka - Kathi Appelt

Utanför ett hus står en hund kedjad, ensam, med ett skottsår i ena benet och en väldigt elak husse i huset ovanför. Så en dag kommer en katt och söker skydd under hans altan. Katten föder två små kattungar, och de fyra blir snabbt en liten, udda familj. Men hundens ägare är en bitter man och vad kattungarna än gör så får de absolut inte lämna den skyddande altanen. Samtidigt bidar en gigantisk alligator och en uråldrig orm sin tid.

Jag hade hört väldigt mycket gott om den här boken länge, så jag kastade mig nästan över den när jag hittade den på en utrensning av Uppsalas stadsbibliotek för en tia. Det är en barnbok men passar för de flesta tycker jag. En fin historia om en oväntad vänskap och om att hålla ihop, oavsett. Den kändes lite sagoaktig ibland, med lite övernaturliga inslag. Jag blev även förvånad över vissa lite mer brutala delar och kan ha fått en tår i ögat i ett par kapitel. Den är supergullig men inte överdrivet  sockersöt och rekommenderas varmt. Jag hade dock något för höga förväntningar på den men, ändå, definitivt läsvärd. Finns säkert på närmsta bibliotek, om de inte sorterat ut den...

Plus, jättefina illustrationer?! Borde läsa barnböcker oftare.

A bientôt !

EUROVISION 2015

Är det bara jag eller var det bland de mest spännande omröstningarna ever?! Satt på nålar hela tiden. Efter att jag vaknat upp från alla ballader, vill säga. Just nu: lika delar lycka över att Måns vann som att vi klådde Ryssland.

Mums-Måns for life! Ses nästa år i publiken, ey?

Bild lånad från theguardian.com

Shelfie

Min stora bokhylla. Färgsorterad lite hastigt, underbart tycker jag, en nagel i ögat om man inte klarar att separera serier. Oh, well.

Pitch Perfect 2 (2015)

Bild lånad från Wikipedia

Hallelujah, Pitch Perfect är tillbaka! För er som inte sett första filmen, sluta läs och leta upp den omedelbart! Jag som själv inte är ett direkt fan av komedifilmer fullkomligt avgudade första filmen, och vågar jag säga att den andra nästan var ännu bättre? Om något sådant är möjligt.

Filmen följer en grupp tjejer på college, en acappellagrupp som tävlar i att sjunga (utan musik). I denna uppföljare uppstår snarast problem då Fat Amy (fantastiska människa!) av misstag spräcker sina byxor under en föreställning och visar hela tjottahejtit för presidenten. Detta resulterar i att gruppen blir avstängda från all tävlan på universitetsnivå. Deras enda chans är att vinna VM.

Det finns så mycket jag älskar med den här filmen att jag knappt vet var jag ska börja. Men ja, såklart. Karaktärerna. Jag vill nästan gifta mig med dem allihopa. Alla är så olika, och så roliga. Själv älskar jag Fat Amy som är så självsäker, cool och har fantastiska kommentarer, t.ex. när Bumper säger att de borde ha sex:

En annan favorit är Benji, för han är så otroligt obekväm och helt fantastiskt dålig på att flirta. Lite som mig faktiskt, hah! 

En annan sak som jag gillar, som blev ännu tydligare i tvåan, är hur upplyftande den är. Helt otrolig girl power. Hur ofta får man se en film med kick-ass tjejer? Och där alla inte ser likadana ut eller beter sig likadant? Jag önskar att jag hade kunnat se den här filmen när jag gick i gymnasiet för när jag gick ut ur biosalongen kändes det som jag kunde göra vad som helst. Det är inte en känsla jag får alltför ofta.

Ytterligare ett plus för att tyska youtubaren Flula var med. Så konstig. Helt underbar.

Så, ja. Gå till närmaste biosalong och se den om du har möjlighet. Trailer här. 

Nu höll jag på att glömma:

De sjunger gudomligt, framför allt huvudrollsinnehavaren Anna Kendrick (Twilight, Into the Woods). Löv it.

Plötsligt händer det!

Bild lånad av IMdb

En sådär 3 år efter alla andra hamnade jag till slut i tv-soffan hos en vän och såg Marvels Avengers. Jag har varit skeptisk; nog för att jag gillar superhjältar men filmen om Thor kändes bara löjlig (varför skulle en skandinavisk gud hamna i USA och prata engelska?!) och Captain America var bara långtråkig. De andra har jag inte sett ordentligt.

The Avengers, dock. En helt annan liga! Världen hotas av den hämndlystne Loke och en lysande isblå kub av energi (hehe.). Bakom guden står en armé av orchliknande varelser från en annan värld. För att stoppa honom samlar "the agents of S.H.I.E.L.D" (som tydligen har en egen tv-serie) ihop alla superhjältar de kan hitta: självcentrerade Iron Man, melankoliske Captain America och aggressive Hulken. Till skaran ansluter sig också spionen Black Widow och Lokes bror Thor.

Början av filmen känns först som en blandning mellan Sagan om ringen och Transformers. Senare som en fantasilek för barnslige Loke. Filmen är självklart oerhört överdriven, som superhjältefilmer bör vara, och den tummar lite på att göra trovärdiga karaktärsutvecklingar. Jag menar, i ena stunden försöker Hulken döda allt i sin väg, sen är han plötsligt oerhört samarbetsvillig och tar till och med order? Men! Oerhört spännande, fantastisk underhållning. Creds till Marvel att de inte tog med någon onödig kärlekshistoria. Minus för att de vägrar göra en film om Black Widow - som helt klart är coolast av dem allihop.

Och några snabba noteringar:

En pilbåge, Hawkeye? Seriöst? Jag tror att du kan få ett mer effektivt vapen om du ber om det...

Är Captain Americas fula utstyrsel ett medvetet val för att hindra att vi missar handlingen genom att stirra på hans vackra anlete? I så fall, bra jobbat.

Älskar att superhjältarna inte riktigt kommer överens.

Hur olik verkar inte skådisen Tom Hiddleston (Loke) sin karaktär? Rena motsatsen. Löv it. 

Black Widow är bäst. Ingen protest. 

Det var allt.

Sofie 101

Jag tänker att en liten introduktion nog är på sin plats. Ge inläggen lite kontext, kanske.

Jag heter Sofie, som ni möjligen har gissat. 20+, från Bästkusten men har bott i Uppsala sedan 2012 där jag studerat på Språkvetarprogrammet (franska, lingvistik, religion). Nu har jag dock paus och är tillbaka (tillfälligt?) på rätt sida landet. Eller ja, jag är mycket sliten mellan öst och väst - kanske slutar med att jag bosätter mig i mitten av landet av ren lathet.

Böcker är som ni hört, det bästa jag vet. Mina vänner tycker nog jag är lite tokig som kommer dragande med nya inköp titt som tätt. Men vad gör man?! Har även ambitioner om att skriva något eget, men det går väl lite sådär med den saken. Annars då? Älskar film, tv-serier, målar/tecknar lite. Mat är bland det bästa jag vet och socker är min drog.

Kulturfantast, nykterist, feminist, syster, dotter, nyfiken. Lever för att lära, drömmer om ett hus på landet och en lite snällare värld.

Läs med mig, andas med mig, ge mig boktips. Ciao belli!

De tre musketörerna I av Alexandre Dumas d. ä.

En gammal bok (1844) och en äventyrsklassiker, så ni har säkert hört talas om den. Å andra sidan har jag inte sett alla Star Wars filmer (än) så jag kan väl ge er en summering:

Boken handlar om fyra fransmän i sina bästa dagar: d'Artagnan, den yngste av dem med en stark önskan om att bli musketör, och de tre (faktiska) musketörer han en (och samma) dag utmanar till duell för att sedan bli vän med: Athos, Porthos och Aramis. De tjänar den franska kungen och hans drottning. Kriget mot England är bara en tidsfråga och de kämpar för att hjälpa kungen mot den till synes ondskefulla kardinalen. D'Artagnan förälskar sig även i en (gift!) hovdam som står nära drottningen. Tillsammans råkar de ut för en hejd äventyr och framför allt slagsmål.

Så skulle jag väl summera denna första del om jag inte skulle tycka så himla mycket, Men det gör jag ju, onekligen. Det är en underhållande roman, även om jag nog själv skulle ha tyckt mer om den om jag varit lite yngre. Det händer mycket och våra kära fransmän slänger ur sig en hel del lustiga kommentarer här och där, även om jag nog inte förstår riktigt alla. Sedan känner jag igen mycket av handlingen från den senaste filmatiseringen (2011), som också den har lite farsliknande drag.

Men! Jag vet inte om jag skulle vilja kalla musketörerna hjältar, och jag skulle definitivt inte vilja dejta dem. Se bevis:

1. Framför allt d'Artagnan älskar att mucka gräl. Han kastar sig in i dueller hela tiden, bland annat för att någon skrattade åt hans skruttiga häst (?!). Han riskerar alltså inte bara livet lite hur som helst, utan han dödar folk utan att tänka två gånger. Trevligt.

2. Att kvinnorna de vill "ta" till älskarinnor är gifta verkar inte vara något problem, inte ens när de känner den äkta mannen ifråga. Aramis är även världens största hycklare som hävdar att han sitter och pluggar teologi när han egentligen får till det med Paris alla societetsdamer.

3. Deras pengar går åt till sprit, vapen och spelande. Skulderna staplas på hög. Stabilt.

4. Och, framför allt, stackars deras betjänter! De riskerar sina liv, får kulor i rumpen, får äta musketörernas rester om det finns några - annars blir de tillsagda att "sömn är mat" och får gå och ta sig en lur.


Lärdomar: Lite inte på en musketör när det kommer till pengar eller kärlek. Men de är mer än pålitliga räddare om du hamnar i trubbel!

De första stapplande stegen

Kultur. Jag andas, lever, är kultur. Mitt största intresse och kritiskt för min mentala överlevnad. Och då, framför allt, böcker. Jag läser alltid, gärna flera böcker på samma gång. Mina bokhyllor svämmar över och jag har en lista över böckerna jag läst som fyllde 10 år förra året. Men jag tycker såklart inte bara om böcker, så även om en idé om en bokblogg alltid har funnits där så har jag aldrig tyckt att det känns tillräckligt. Därför slog det mig, för ett tag sedan, att jag i stället borde starta en blogg som tar upp mer än bara böcker (även om de kommer bestå av merparten av det jag postar). Jag ville starta ett utrymme där man kan läsa recensioner, nyheter, tips och listor (m.m.) om allt som man kan kalla kultur. Tanken är att här även ska finnas inlägg om tv-serier, filmer, musik, teater... listan kan göras lång, och att innehållet först och främst kommer från det jag konsumerar varje vecka.

Så. Välkommen hit. Vi får se vad som händer.