Tillsammans med en väninna trampade vi runt mässområdet många gånger om och fick trötta fötter och hungriga magar som följd. Vid elva hamnade vi vid Bonniers monter där vi köpte varsitt exemplar av Clara Henrys debutbok: Ja jag har mens, hurså?. En halvtimme senare skulle hon börja signera och kön ringlade sig redan ett halvt varv runt montern. Längst bak stod några med de rosa böckerna uppsträckta i den kvava mässluften, så att vi skulle hitta änden av kön. Vi letade oss dit, och 40 minuter senare fick vi böckerna signerade. Det är så underligt att träffa kända människor, om än hur flyktigt. Vi vet vem de är, men de har ingen aning om vilka vi är.
Men hon verkade väldigt trevlig, Clara. Och jag blev lite starstruck, det får jag ju medge. Senare fick vi höra att hon skapat den längsta signeringskön i Bokmässans historia. En eloge till henne som stod där i fem timmar. Och jag som frågade om hon började bli trött i handen när jag kom fram, fast inte ens en timme passerat.
Jag gick också och köpte Lisa Bjärbos nya ungdomsbok Djupa Ro, fick den signerad och skämde antagligen ut mig lite grann. Men jag var rätt nöjd när jag gick hem med flera nya böcker och en hel hög med godis från montrarna. Antagligen den bästa mässan jag varit på - hittills.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar