Bokmässan 2015: Del 2

Andra dagen på Bokmässan för mig var lördagen.

Tillsammans med en väninna trampade vi runt mässområdet många gånger om och fick trötta fötter och hungriga magar som följd. Vid elva hamnade vi vid Bonniers monter där vi köpte varsitt exemplar av Clara Henrys debutbok: Ja jag har mens, hurså?. En halvtimme senare skulle hon börja signera och kön ringlade sig redan ett halvt varv runt montern. Längst bak stod några med de rosa böckerna uppsträckta i den kvava mässluften, så att vi skulle hitta änden av kön. Vi letade oss dit, och 40 minuter senare fick vi böckerna signerade. Det är så underligt att träffa kända människor, om än hur flyktigt. Vi vet vem de är, men de har ingen aning om vilka vi är.

Men hon verkade väldigt trevlig, Clara. Och jag blev lite starstruck, det får jag ju medge. Senare fick vi höra att hon skapat den längsta signeringskön i Bokmässans historia. En eloge till henne som stod där i fem timmar. Och jag som frågade om hon började bli trött i handen när jag kom fram, fast inte ens en timme passerat.

Jag gick också och köpte Lisa Bjärbos nya ungdomsbok Djupa Ro, fick den signerad och skämde antagligen ut mig lite grann. Men jag var rätt nöjd när jag gick hem med flera nya böcker och en hel hög med godis från montrarna. Antagligen den bästa mässan jag varit på - hittills.

Bokmässan 2015: Del 1

 Nu är det söndag och jag pustar ut. Mina axlar värker från att ha burit böcker och vattenflaskor, mina fötter från misstaget att ha på mig Converse den första dagen. Var det värt det? Skojar du, eller.

I år var första gången jag gick två dagar på bokmässan. Det var dags nu. Så både i fredags och igår, lördag, traskade jag runt bland montrar och scener och tänkte att ibland är livet ändå ganska bra. Och bokmässan i år var annorlunda på flera sätt än så. Någon gång i somras såg jag ett inlägg på Facebook. Det var Värsta Boken (de delar ut gratis böcker till ungdomar) som letade efter en eller flera unga människor som var intresserade av att intervjua Jessica Schiefauer under årets mässa. Med ett hjärta på högvarv och svettiga handflator studsade jag runt i huset den dagen och begav mig så snart jag kunde in till biblioteket i Uddevalla för att anmäla mitt intresse. Några veckor senare fick jag ett mejl där. Om jag ville kunde jag tillsammans med en annan tjej få uppdraget. Var jag fortfarande intresserad? Min resekumpan förstod inte vad det var jag försökte säga när alla orden trillade ur munnen på samma gång.

I förrgår satt jag och den andra tjejen, Natalie, och väntade bredvid scenen, med frågorna i block och en glitterpenna i bakfickan. Jag undrade om jag hade varit helt tokig som fått för mig att jag skulle göra något sådant, sitta på en scen tillsammans med mikrofoner, orimligt höga stolar och en Augustvinnare. Men så kom Jessica. Vi hälsade, småpratade en stund, fick våra böcker signerade. Traskade upp på scenen, ställde våra frågor och lyssnade på svaren. Rätt som det var var det över och vi hade en massa frågor kvar. Det värsta som hände var att jag sa liksom ett par gånger för mycket. Och vet ni vad? Det var nog det roligaste jag gjort på hur länge som helst.

Resten av dagen levde jag av adrenalinpåslaget. Fick en hög ex av Jessicas Pojkarna och köpte några noveller från Novellix. Och nu har jag skrivit alldeles för mycket. Jag får återkomma om vad som hände på lördagen.


Vet ni inte vad ni ska läsa? Rekommenderar varmt alla av Schiefauers böcker, men kanske framför allt Pojkarna. Har ni redan läst den så spring och köp hennes nya bok När hundarna kommer, för den är rätt fantastisk den också.

Kultursoffan - Återkomsten

Det blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig. Efter en månad i Italien hade jag planerat att börja skriva här så snart jag kom hem. Alltför mycket pizza och gelato visade sig dock vara mycket dåligt för disciplinen. Jag bestämde mig för att ta ledigt sommaren ut. I stället för att skriva här reste jag runt lite även i Sverige och läste massa, massa böcker. Såklart.

Men! Nu är jag tillbaka! Jag skulle säga med buller och bång men lite måtta får det väl vara. Vi sätter ribban lågt på ett inlägg i veckan, men förhoppningsvis blir det väl mer. För nog sätter jag i mig lika mycket populärkultur som vanligt!

Vad jag ska skriva om, det återstår att se. Kommentera med önskemål, om det finns några sådana, så ses vi.

Ciao!